En idé poppar upp i ditt huvud. Du skickar genast ut den till dina ”följare” i ditt ”sociala nätverk”. Algoritmen avgör hur många som ska få se din tanke.
Säg att det den här exempeldagen blev kanske fem personer. Alla de fem är personer med samma kön som du, samma ålder och ungefär samma bakgrund. De råkar alla vara sura denna måndagsmorgon.
Två av dem slänger iväg ett snabbs svar med en sur sågning av din tanke. Plattformen förmedlar surheten direkt till dig med en notifiering, för ”öka ditt engagemang” i plattformen. Du upplever den sura responsen, och din dag blir sämre. Vanligtvis slänger du också ur dig något kvickt och spydigt till den jämnårige i ”nätverket”. Och plattformsägarna är lika glada för det.
Innan det ”sociala” nätverket fanns hade du kanske ägnat din tanke lite mer tid. Du hade kanske ägnat hela trettio minuter åt att formulera idén mer fullständigt, bättre förklarat.
Din samlade förklaring blev kanske 500 ord lång (som denna) och kan nu användas som en krönika för att vidarebefordra din idé.
Innan det ”sociala” nätverket uppenbarade sig kunde du välja att publicera din nya smarta idé i ett utvalt sammanhang, t.ex i en tidning, i en nära kontext med andra genomtänkta formuleringar.
När du ”publicerar” din tanke på X/Facebook/Etc sköljs den bara bort i en malström av dumheter.
Om du istället samlar ihop dina tankar över tid, på en domän, under just ditt namn, där du står för det du skriver med ditt namn undertecknat, blir det till en helhet som går att diskutera och förhålla sig till. Då kan också du (skribenten) utvecklas. Det räcker med att man publicerar sig för att tankarna ska utvecklas. Man behöver inga ad hominem-sågningar på Twitter. De hjälper inte.
Din tanke finns dessutom kvar på domänen. Du kan komma tillbaka till den och skriva en utveckling. På Twitter är det jobbigt att gå tillbaka. Det gamla har blivit en sörja av saggiga kommentarer.
Så, den enskilda tanken som du slänger ur dig i den anti-sociala malströmmen på nätet kan inte göra dig gott, eller hur?
Så vad ska man ha de ”sociala” medierna till?
Jo, de är bara marknadsföringskanaler. De är plattformar där de skickligaste marknadsförarna vinner. Om du inte är en säljare, så är sociala medier inte din grej. Om du är en intellektuell, tänkande person, kan sociala medier bara förstöra för dig.
Du kanske tror att just du är extra piffig och duktig på att formulera dig och det har gagnat dig på Twitter? Men vart har alla dina tankar och argument tagit vägen? Kommer någon ihåg dem? Vad ska du ha dom till nu?
Den som däremot samlar ihop sina idéer i ett sammanhang får en diskussionsyta som man kan dela med sig av när man vill. Det man publicerar försvinner inte bort och ner i det sociala medie-hålet, utan forsätter att vara sökbart via sökmotorer.
Du kan i lugn och ro omorganisera dina publicerade tankar. Om du sprätter bort alla tankarna via de rika grabbarnas plattformar är det rörigt att försöka gå tillbaka. På din egen domän kan du utvecklas.
Du kan skicka länken till din tanke till en vän, som kan skriva sina egna genomtänkta svar på samma eller annan domän.
Så sluta nu genast att ”publicera” dig i så kallade ”sociala” medier. Ge inte bort dina idéer gratis till Elon och Mark. Använd din tid åt att formulera något på riktigt istället.