Det finns många världsbilder. Våra politiker pådyvlar oss sina, men jag kan inte hålla med om deras förklaringsmodeller. Ljuger de för oss?

Nä, de tror såklart på sina egna utsagor. Det är sanningen för dem, men inte för mig.

Så, eftersom sanningen inte riktigt finns kan man ju lika gärna utforma sitt eget narrativ, sin egen sanning. Eller, det är ju faktiskt vad alla redan gör. Man kanske tror att man tror på sanningen, men man ser ju bara den lilla skärva av verkligheten som man uppmärksammar.

Och vem säger att det är något fel på det egna narrativet? Det finns ju inget facit. Världsalltet rymmer många utblickar.

Man kan välja t.ex det ateistiska, eller något konspiratoriskt eller varför inte något man tror är pragmatiskt. Man lurar sig ju själv ändå. Vi alla är genetiskt betingade att bli troende, och en del av oss byter tro under livet, till eller från ateismen eller mellan så kallade ”religiösa” trosuppfattningar. Vill man tjäna pengar så är det ju bara att träna sig på att prata om området ifråga.

Man kan snacka goja och bli miljonär. Eller rättare sagt; ju mer goja du kan få ur dig på nätet desto troligare är det att du blir miljonär.

Jag har varit heltidsanställd i åratal som journalist i bland annat DN och SVT. Jag har jobbat igenom skiftet från papperstidning till iPad. I och med de nya medierna får publiken en större valmöjlighet. Varje ämne presenteras av en mängd självutnämnda programledare.

Om man tänker på det så är Youtube mer en *matchmakingtjänst* för programledare än något annat.

Det är matchmaking mellan frilansande programledare och publiken, som själv väljer ”sina” programledare (eller ”influencers”). Youtube är som Tinder, fast för programledare vs. publik.

Istället för att de anställda på SVT får välja vem du ska lyssna på, så väljer du själv.

Det är ju vanligt idag att man följer mellan 5 och 10 influencers dagligen (detta visar mina anekdotiska efterforskningar), och man konsumerar det mesta dessa influencers producerar. 

Det räcker rätt långt som innehåll jämfört med ”TV”. Ibland tröttnar man på nån av dem, eller nåt ämne, och då byter man till nån annan. Men det finns alltid en rad programledare som står på kö för att erbjuda dig sin världssyn och sina tankar, och du kan alltid testa en annan.

TikTok tar det fenomenet till en ny nivå. Det är som Tinder fast för tilltal. Du svajpar vidare så fort du tröttnat på tilltalet. De som är skickligast i att variera sig och ge dig endorfiner tjänar mest. Warhol får rätt i att alla får sina 15 minuter av berömmelse.

Färre än 2% av de som använder nätverken producerar innehållet, övriga 98% konsumerar och försörjer därmed de där färre än 2% – en sanning med modifikation, då ägarna till matchmakingtjänsten ifråga tar den största andelen. 

Det är alltså inte så HIMLA svårt att skaffa sig en *inkomst på nätet*, om du orkar vara en av de där 2% (och du inte blir bannad), du behöver bara orka snacka om nånting och spela in det. Det spelar ingen större roll VAD du snackar om, bara du finns där, och snackar, dagligen.

Mainstreammedia (MSM) har dessutom gett Youtube en stor fördel: de frilansande programledarna kan nyansera felsägningarna som sprids i MSM – det är inte bara fake news på Youtube.

Youtube speglar världen, precis som de övriga sociala medierna Telegram, Tiktok och Instagram gör.

Men tack vare hur fel MSM ofta har i sin rapportering så finns det många kanaler som nästan helt livnär sig på att bara punktera rubriker. På att kommentera alltså.

Ämnet Tesla är perfekt för kriget mellan gammelmedia och internet

De gamla medierna brukar välja att håna Tesla och Musk, och det gillar många av deras åldersstigna prenumeranter (snittåldern för en dagstidningsprenumerant är 70 år i Sverige – snittåldern alltså).

Tack vare Youtube kan man alltså vara en frilansande kommentator, som slipper lyda chefen, och man slipper söka jobb på nån tevekanal/tidning.

Kom ihåg det gamla uttrycket om 90% svett.

Här, på nätet, är det bara närvaro som gäller, alltså att man trycker på knapparna record, och sen publicering.

Den som trycker på de knapparna dagligen når en god försörjningsnivå med tiden. Det tar 1-2 år för de flesta (som har talang nog). Tänk på Mat Watson i Car Wow. Han kommer aldrig på en enda unik tanke, har aldrig någon intressant jämförelse att göra men han är ändå störst bland Youtubers inom sitt segment. Varför? Han pratar, spelar in och publicerar mest.

Detta betyder att alla som orkar prata i videoformatet och som orkar redigera och publicera sig, och som har 1-2 år av tid att ge, borde alltså satsa på att bli youtubers.

Du slipper ju chefen… Och du kan prata om vad du vill. Så länge du gör det regelbundet.

I framtiden finns ju typ inga andra jobb kvar ändå, eftersom Tesla:s robotar kommer att utföra allt mer av det fysiska arbetet.

Det enda du då kan tjäna riktiga pengar på är att vara youtuber/influencer – om du inte jobbar med att övervaka datorerna och robotarna som tagit ditt jobb förståss.

Dina tankar kan alltså komma att bli det mest värdefulla du har att erbjuda, när datorer kan producera allt annat och ersätta nästan all muskelkraft.

Det är bra att öva på att tänka och att utrycka de tankarna.

Datorerna kommer nog aldrig kunna skaffa sig ensamrätt på att hitta på nya idéer som människor gillar, och därför kan man fortsätta att försörja sig som Youtuber, även om våra AI overlords tar över inom några decennier. Dock lär en stor mängd nya yrken poppa upp, och ersätta de gamla rollerna.

Inte många jobb som fanns på 1800-talet finns kvar idag.

Därför är det vettigt om du innan dess bestämmer dig för om du ska tillhöra de där två procenten, eller den stora massans 98 procent.