300 kronor drygt, för två äggmackor och två koppar kaffe. Men personalen på Skeppsbro Bageri orkar inte bry sig om att göra mackor som folk vill äta.
Man lägger på äggen på torrt rågbröd, häller ett gäng räkor på, och sen duttar lite med majonnäs på toppen. Mackan smakar torrt. Man ber om mer majonnäs för att försöka rädda situationen. Och får en liten, liten, liten ”skål” med en cirka en kubikcentimeter stor klick majonnäs.
Kaffet är för starkt, och inte tillräckligt varmt för att man ska kunna hälla mjölk i det och fortfarande gilla det. De övriga mackorna är av samma låga kvalitet, torra och tillverkade utan omsorg. Bakom disken står ett gäng som verkar bry sig föga om att det låter som från en borrmaskin i hela lokalen för att en kockliknande person bakom disken står med en jätte-el-visp, som låter som en gatuborr.
Varför inte flytta borrandet/vispandet lite längre bort ifrån de sittande gästerna?
Därför att lokalen med dess utsikt över Stockholms ström och Skeppsholmen är tillräcklig. Man lurar in kunderna ändå, med sin utsikt och läget. Gästerna står ut med den dåliga kvaliteten till det höga priset. Mackorna *ser* ju goda ut. Spelar alltså ingen större roll att de smakar damm. Det kommer alltid nya förbi som man kan lura av lite mer pengar.
Tvåa på sämst-i-Stockholm-listan: Pom & Flora. Statusjagarnas mecca. Här godhetssignalerar unga stockholmspar. Kaféets ”höjdpunkt”: en spygrön ”gröt” – efter att ha köat i en timme.
Trea på listan: Mahalo. Där allt smakar jäst, och personalen är för ball för att vara trevlig (om gästen inte har grönblått hår och är lesbisk, förstås). Bonus-feature: beställ en ”smoothie bowl” (innehållet är delvis fryst) – för att få uppleva en äkta brain-freeze.